my Life
som liten har jag alltid vart populär, jag har gjort allt för att vara poppulär och inte bli mobbad och sårad, jag har aldrig vart mig själv för jag har aldrig vågat bli sårad, de är därför jag inte vet vem jag är idag.... för jag var aldrig mig själv, jag vågar inte bli sårad, jag vågar inte ha kille, jag vågar inte visa alla vem jag är, jag vågar inte leva ett liv på riktgt jag vågar bara drömma och fantisera, jag har blivit mobbad och sårad fast jag har låtsas att jag inte blivit de................... och folk har aldrig sett mig sårad, dom vet inte vad jag blir ledsen av.... eftersom jag aldrig satt någon gräns........ jag ser inte mig själv som en människa, jag ser mig som en människa som lever för andra, jag är osynlig, man vet att jag finns men inte att jag lever??? låter som att jag är ett spöke hahah, nej men alltså jag känner mig osynlig eftersom att ingen har värdesatt mig någon gång.
när någon säger mitt namn tycker jag de är konstigt....... när någon säger mitt namn känner jag mig levande, oj jag finns, oj någon ser mig, oj någon vet vad jag heter, oj någon vet vart jag är? what a fuck är detta för tankar?????????????
snällaa läs detta... tror ni jag behöver gå till en psykolog`????????? eller vem kan hjälpa mig??:(
